Taktens gud
En helt vanlig torsdag kväll med iform loppet, mysigt kvällsmat och fantastiskt sällskap. Kantad av en förbättrad miltid. Jag hade en bra kväll, har en ond kropp idag.
Men som ska få åka hem till mor och far och pysslas om ikväll.
Igår innan dagens försläsning sökte jag inspiration till höstens spinningpass hos Matthew Griffiths, 30 min av lycka. Han är motiverande, energisprakande och uttryckfull utan att de känns som instruktörers typiska falska tomma tillrop.
Allting blir lite mer tilltalande, spännande men framför allt nytt när man får det serverat på engelska.
Jag kan inte ha varit ensam om att känna en känsla av att ha uppnått nya höjder i min träning. Trots att jag tog det som ett rehabpass och låg mellan 80-85% hela passet skriker jag med de andra av glädje och viljekraft när han frågar den enkla frågan "-Är ni med?"
Att lyckas skapa en känsla av gemenskap, tillhörighet och trygghet i en grupp på 30 personer under en klass som pågår i 30 min och känns som 5 min gör mej tårögd.
Jag kan inte sluta le.
"Tänk på vad som tog dej hit just idag och låt de motivera dej"
"Work as hard or as easy as you want, stick to your plan"
Fokuserad och bestämd, med mej själv i främsta rummet. Med endast cykeln, styrkan och känslan att jobba med. Musiken i perfekt bpm genom hela passet, inget strul med takt eller tempo, allt bara flyter.
Tanken tappar tid och rum.
Att inspirera utan att tvinga eller pressa fram något. Att jobba metodiskt uppför. Bygga pass på det sättet med den kunskapen och den viljan att träna oss motionärer. Att ha så mkt att ge alla oavsett träningsnivå.
Satt brevid två äldre damer som var på spinning första gången, det var deras fel att vi blev x antal minuter försenade då alla cykelns inställningar skapade viss förvirring. Jag fick ofrivilligt ögonkontakt med en av dem efter passet då hon strålade som en sol, vilket jag också gjorde. Två personer på olika nivåer som tränat samma pass med samma glädje, samma vilja och samma känsla av att passa in.
En känsla av perfektionism.
Åter till boken "Modern Politisk Filosofi"
Ps. Pappa, ladda för morgondagens träningspass. Ds.
Men som ska få åka hem till mor och far och pysslas om ikväll.
Igår innan dagens försläsning sökte jag inspiration till höstens spinningpass hos Matthew Griffiths, 30 min av lycka. Han är motiverande, energisprakande och uttryckfull utan att de känns som instruktörers typiska falska tomma tillrop.
Allting blir lite mer tilltalande, spännande men framför allt nytt när man får det serverat på engelska.
Jag kan inte ha varit ensam om att känna en känsla av att ha uppnått nya höjder i min träning. Trots att jag tog det som ett rehabpass och låg mellan 80-85% hela passet skriker jag med de andra av glädje och viljekraft när han frågar den enkla frågan "-Är ni med?"
Att lyckas skapa en känsla av gemenskap, tillhörighet och trygghet i en grupp på 30 personer under en klass som pågår i 30 min och känns som 5 min gör mej tårögd.
Jag kan inte sluta le.
"Tänk på vad som tog dej hit just idag och låt de motivera dej"
"Work as hard or as easy as you want, stick to your plan"
Fokuserad och bestämd, med mej själv i främsta rummet. Med endast cykeln, styrkan och känslan att jobba med. Musiken i perfekt bpm genom hela passet, inget strul med takt eller tempo, allt bara flyter.
Tanken tappar tid och rum.
Att inspirera utan att tvinga eller pressa fram något. Att jobba metodiskt uppför. Bygga pass på det sättet med den kunskapen och den viljan att träna oss motionärer. Att ha så mkt att ge alla oavsett träningsnivå.
Satt brevid två äldre damer som var på spinning första gången, det var deras fel att vi blev x antal minuter försenade då alla cykelns inställningar skapade viss förvirring. Jag fick ofrivilligt ögonkontakt med en av dem efter passet då hon strålade som en sol, vilket jag också gjorde. Två personer på olika nivåer som tränat samma pass med samma glädje, samma vilja och samma känsla av att passa in.
En känsla av perfektionism.
Åter till boken "Modern Politisk Filosofi"
Ps. Pappa, ladda för morgondagens träningspass. Ds.
Oh thank god it´s friday.
