Motionär Med Fokus

Känns just nu som om jag inte kommer någonstans. Kroppen är segare än segast, återhämtning känns som ett skämt och jag blir så trött på kroppens tunga känsla att jag spyr. Efter påskaftons löpningen tillsammans med pappa, som för övrigt kändes bra, men var kanske inte den hårdaste rundan i år. Snittade pulsen på 86% och låg på ett gött 5:00min tempo. Förutom sista kilometerna då pappa släppte och det bar iväg i 4:30min tempo.

Jag avverkade 10km på 46 min, jag är nöjd. Väldigt nöjd, för jag tror mej kunnat gå lite hårdare, några sekunder/kilometer snabbare.

Påskdagen sprang jag den tyngsta milen i Skatås min kropp skådat. OJoj. Kämpa, trycka, flåsa och mosa hela vägen, hela tiden. Ändå kom jag i mål på 50:40 och då är det inte ens riktigt 10km. Faan vad trött jag blir.

Alltså har hela påskhelgen gått och jag har inte fått mig något långpass... Långpass är väl det som jag behöver nu! Kanske hinner jag till Skatås på torsdag, torsdagsträning. Kanske om jag hinner borde jag testa att springa dit och hem?! Då får jag garanterat ett långpass i benen.

Men frågan återstår... Hinner kroppjäveln återhämta sig för helgens träningsläger och Lerumsloppet på lördag!?

Nu har jag tröttnat på en trött kropp och dålig inställning! Nu kavlar jag upp armarna, nu är det dags för förändring. Låt mej fundera på vad faan jag gör fel bara!