Rehab, knäspökning och intervaller med en gnutta socialt tjejsnack

Jag kastar en glad blick på de diclofenac jag la fram innan jag åkte till träningen. Hade på något sätt redan ställt mig in på att knät skulle gå tok sönder och att jag skulle få gå gråtande tillbaka till Solvikingarnas stuga för att jag hade så ont.

Intervallerna som stod på schemat var 800mx6 i med- och motlut, jag blev genast nervös över att springa utför och uppför. Detta skulle inte gynna mitt knä. Beslutade mej för att ta det lite lugnare, att inte pressa på.
Uppvärmningen försvann och likaså räknades intervallerna ner, en underbar kväll trots att vinden hade fått fnatt. Jag var sist in i varenda intervall men alla är så underbara, passar på att ge mej peppning och tekniktips när de har tid att se mitt steg. Jag fick en uppenbarelse! Jag tror denna kommer göra mej både snabbare och med tiden starkare. Ibland räcker det inte att man vet vad som ska göras och hur de ska se ut. Man måste ibland känna de, känna skillnaden, de gjorde jag igår. Jag är så lycklig.
Helt plötsligt var de 6 intervallerna slut och vi joggade tillbaka till stugan, jag var häpen... Mitt knä kändes lite lite den sista intervallen, troligen för att kroppen slappnat av lite och är trött, tappar teknik, de jag kände kan lika gärna varit påhittade känslor. Jag vet inte, men de blir lugnt några dagar nu.
Jag fick underbar hjälp med lite styrkeövningar av T. Fantastiskt hur vissa lägger tid på en och man känner att de bryr sig. Härligt med folk som visar, förklarar och verkligen kommer med vettig information. tack tack tack!!! Redan i eftermiddag ska jag köra mitt första rehabpass ala T.

Vi va så upptagna med styrkeövningarna och nedjoggssnacket att vi tappade bort våran grupp och jag missade den undebara styrketräningen, men vet att M håller ställningarna men jag hade velat göra lite övningar i gruppen. Attans.
Vi är ett gött gäng flickor på intervallpassen, jag gillar skarpt att fler hittar till oss. Men fler borde träna löpning i grupp, det är ju helt oslagbart. Att kunna småprata om allt och inget under passet är så skönt och trevligt. Löpningen bara försvinner som om man fikade typ :)
Jag kommer inte behöva knapra tabletter. Så jag sitter hemma och är lycklig.
I veckan blir de fokus på att bli hel och pigg.
Ta hand om er
/E

Postat av: Löparbuddyn M

Sååå härligt Emma!!! =D

2011-06-15

Lämna tanken här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ge mig din Tanke:

RSS 2.0