En helt vanlig söndag i en för mig ovanlig position
Jag känner mig laddad, jag har i huvudet planen uppgjord och jag ska börja redan i eftermiddag att börja fila ner detaljerna, ja om hälsoveckan förstås. Då ska jag gå all-in HÄLSA. Kanske man kan lära sig något som kan tas med ut från veckan?!
Träning, kost, andning, fokus, tankekraft, känsla, detta kommer vara bitarna men det viktigaste. Min kärlek till mig så få sig en riktig boost. Respekt för min kropp och själ. Klyschigt??! Kanske. Givande??! Troligtvis.
Min söndagsmorgon började med starten i vasaloppet, nästa år ska jag ha mig ett par egna skidor, nästa säsong ska jag lära mig åka! Jag knatade ner till gymmet, rullade ut min matta och yogade i grupp med Jonas som fröken. En underbar klass, inga krav ingen prestation, bara andning och närvaro. Vilket är på tok för svårt för mig. Alla tankar är på allt samtidigt...
Jonas pratade om närvaro, helt plötsligt känner jag hur jag sitter och fokuserar på ett ludd som tussat in på min matta. Stirrade bara, som om det pratade med mig. Hörde inte alls Jonas längre... Ryckte bort luddet och försökte närvara i klassen igen. Svårt att vara närvarande, att verkligen lyssna och vara här och nu.
För en stel löp- cykelkropp är inte yoga en dans på rosor direkt. Mer som en nerknölad kropp flåsandes mot mattan i ständig nedräkning om att få ändra position.
Med rumpan i vädret och händerna på samma linje som fötterna, tårna lätt inåt. Jo ni fattar, det fanns vissa balansproblem. Men skam den som ger sig!
Nu lunch, solning och njutning av livet! Jag älskar livet och det känns som en bra början.
Kram /E
