Bryr ni er inte eller bara skiter ni i mej?!
Jo men kanske fler borde känna så. Så som jag gör. Bortglömd. Som om alla finns men är tråkiga statister i en långsam dramafilm, ingen svarar på tilltal, inga ansiktsuttryck bara likgilltigt bleka. Det är bara jag som är färgad i filmen. Jag och mina tokblåa skor, alla andras är gråa, tråkiga och tillintetsägande.
Idag hade jag mina ko-tights på mej. Jag syns, alltså finns jag. Jag hörs, alltså finns jag. Eller? Kan man var grå, tyst och märkbar?
Allvarligt. Jag har en färgstark dag. Saken är att jag har funderat och jag ska lära mej av vår gråa värld. Min kunskap idag är att jag vägrar vara en del i den. Jag tänker inte tacka nej till något, eller skylla på en dålig ursäkt för att jag inte känner personen tillräckligt för att hitta på något ihop. Allt som låter kul blir kul och vad som låter kul bestämmer ju bara jag själv. För enligt mej så lever vi i min värld, i ditt huvud lever vi i din. :)
Lunche spinning på Masthuggets Fitness Club idag, tre tappra själar stod uppställda och jag jublade inte direkt över uppslutningen. Här har man inte hållit denna underbara klass på två veckor och vad faan. TRE?! Nä tråkigt att avsluta vårschemat så. MEN, de tre som var där fyllde verkligen salen och ett tag så kändes det som om salen var full. Energi för en hel sal vill jag lova. Underbart!
Någonstans så ringer ett motto i öronen på mej varje gång jag ska göra något nytt...
"Ödmjuk inför uppgiften" Jag gå till kåren ikväll, någon form av "bartömning" och jag kan på rak arm säga att jag känner mej jävligt ödmjuk inför den uppgiften.
Men först väntar prinsess sällskap i skogen. -Taaata...
