Core Bubbla
Att plugga in lurarna och bara försvinna är ju helt underbart. Fokus ligger verkligen inåt och det fanns bara jag. Magiskt. Ett enkelt corepass förvandlades till egentidskvalite trots att gymmet försökte med hög volym att spräcka min bubbla. Men icke jag var inte mottaglig för fler intryck än de jag själv utsöndrade.
Sist jag kollade upp i rummet så var jag helt själv, jag och min coreträning, mina tankar bara jag och ja. Det kändes som en sekund senare jag kikade under luggen igen och iaktog vad som försegick runt mej. Helt plötsligt var det trångt i stretchrummet, inget jag märkt. När komma alla dessa? Tassade de in bara för att vara tysta och inte störa eller hade jag helt enkelt bara varit tok fokus på mitt?
Underbara träning, lågintensiv men super duper jobbig. Corepasset som vi kör nu är verkligen ett mördarpass. Jag tror minsan att jag ger det 4 av 5 bananer!
Nu är jag för övrigt grymt löpsugen. Kanske ska jag rent av ta mej en återhämtningsjogg? Eller? Har jag föresten sagt att jag är lite väl övertänd på att träna just nu. Fick den vanliga sucken i andra änden av luren tidigare idag när jag stutsade runt i vardagsrummet i full träningsmundering och bara ville iväg. Dock uttryckte min sambo sitt missnöje över min återhämtning och vila. Ja jag vet jag är dålig på de. Men jag ska bli bättre, för jag tror som han och många med han om jag ska bli snabbare, starkare och uthålligare så måste jag bli bättre på återhämtningen.
Visst återhämtning, men måste det vara ren och skär vila av de? Måste världen vara så jävla svart eller vit?
Jag tror fasen att jag ska ta mej runt Slottis innan sängen väntar. Inga krav bara jogg varvat med promenad, ibland kan man bara inte få nog... Där är jag nu, i morgon väntar en ny underbar dag och jag är verkligen på topp.
Ge mej en ny dag full späckad av energi, jag är så redo!
Kram /Emma
