Sömmen, paniken, räddningen
Härligt glatt gäng som stod uppställda i spinningsalen när en tämligen hysterisk instruktör kikar in, JAG. Vad hade hänt?
Jo.
Jag kom till gymmet glad och laddad, efter en storhandling och njöt av ett fullt kylskåp som skulle möta mej hemma. In på personalrummet för att riva ihop min grejer. Då får jag se hur min trosor kikar fram mellan sömmen på träningsbyxorna.
What the fuck?
Mina byxor var alldeles på gränsen till att spricka. Då när jag stod och nästan hoppade med rumpan upptryckt mot spegeln som sitter precis vid ingången så kikar platschefen P in.
-Ööö vad händer här
(Jag blev röd i ansiktet på 0.2sek max)
-Mina byxor spriker typ när som helst... (Under hade jag trosor i all världens olika färger så diskret, bra val Åhberg!)
Klassen startar om 10min och jag har inget ombyte. Tur att det är spinning och ingen ser min rumpa tänkte jag.
P försvann ur personalrummet fnissandes. Jag greps av panik. Tog några djupa och såg mej i spegeln, ahh va fasen vad är det värsta som kan hända? Att dom spricker, vore inte det bara ganska kul om typ ett halvår eller så?
Då händer det!
P kikar in igen, kastar till mej ett par splirrans nya byxor.
Räddaren i nöden! Klassdeltagarna skrattade gott då jag bara var tvungen att dela med mej av min lilla incident.
Här är jag påväg in på Balance i Stockholm till mitt löpbandspass
