Varvet vid Midnatt?
Dagen bara flöt samman... Toalettbesök, matintag varvades innan start. Nervös och stimmig. Tog inte ett enda kort, fanns inte på planeten att de skulle ploppa upp en fototanke. Istället var det fullt löpfokus. 13:55 gick starten.
Jag känner mej nöjd, jag förbättrade min tid med 10min mot förra året och i mina ögon är det en super prestation. De som vill mäta sin tid mot sin egen får göra det på eget behag. Jag tränar för mig själv och utifrån min erfarenhet och kunskap. Dagen igår var underbar. Jag älskar löpning och kände mej laddad att ta en morgonjogg när jag mötte morgonjoggarna när jag glatt var påväg till Slottskogsvallen för att intjäna lite funktionärspoäng i midnattslopps montern, för alla ska väl springa midnattsloppet?!
Men igår då? Känslan var jämn, jag avverkade de första 15km i samma tempo, sen hände de. Mitt knä!!!! AJ. Inget mer sagt eller nämnt om de, ren överansträngning skulle jag tro, visst var det tråkigt att halta i mål. Men desto tråkigare att använda det som en ursäkt vilket jag verkligen inte vill göra. Jag hade inte kunnat springa fortare om jag så velat de.
Att gå i mål och vara glad, nöjd och lycklig får mej att känna att jag är ingen annan och ingen kan säga åt mej vad jag kunde gjort annorlunda, för jag gjorde mitt lopp och mitt lopp är det enda jag kan göra. Alla andras är ju liksom upptagna.
M tog en sper bild på mej i mässhallen när vi för fulla muggar langade ut broschyrer om Midnattsloppet.
Jag är mej en gla' prick!
Check out hur jag och killen på planschen kör samma stil :)
Kram
/E
Postat av: Fröken bottenlös
Syrran, du gjorde en fenomenal insats både längs det blå sträcket igår och i montern idag! Och en sann glädjespridare, det är du i alla lägen. =)
Kram och tack för tre riktigt bra dagar!
