Motionär Med Fokus

Snurrig som jag är fick jag hjälp att hitta rätt i kön till nummerlappsutdelningen. När jag väl kommer fram så finns jag inte i startlistorna. Men blev dit skriven och fick min lapp. För visst var jag anmäld, alltså inte mitt misstag. (andades ut, för det hade inte gjort mej super förvånad om jag drömt att jag anmält mej) Snurrfia.

Värmningen gick fin fint och jag försökte göra likt alla regler och tips jag fått. Blev tilldelad en varvräknare. Min underbara vän M som satt Pb på 10.000m precis innan skrapade fram lite extra energi och var en super hjälp, tjoade, ropade tekniktips, varvtiderna haglade och han såg till att jag kunde mosa ur det allra sista ur kroppen även på upploppet. Jag är så lycklig och tacksam.

Jag känner verkligen en samhörighet till klubben, alla är så mysiga som klappar en på axeln, hejar och hjälper en hjälplös nybörjare, för det är precis så jag känner mej. Hjälplös nybörjare inom löpning. Men jag tycker det är så roligt och jag njuter av att få träna tillsammans en kväll som igår.

Allt var så bra, väl organiserat. Även löpare som inte är Solvikingar deltog vilket var super roligt att se lite nya ansikten. Träffade en super trevlig och mysig tjej i omklädningsrummet, vi kom ganska snabbt överens och jag gillar henne, sen var hon ju toksnabb också vilket var extra kul.

M blev minst sagt förvånad när hon kom fram och pratade efter loppet och grattade och småpratade lite.

Vadå är det inte normalt att skaffa en ny kompis bara sådär? Hon var ju super mysig :)

Jag hittade lite bilder från igår, dock förstår jag inte varför jag ser ut som en hösäck, jag som tränat så mycket på tekniken. Jag har mycket kvar att lära, det är helt klart. Min strävan har bara börjat!

Redo att ta tag i denna dagen.

Ta hand om er!

Kram /E

Slottskogsvallen 18:00 är det uppställning och först ut är killarna, blixtarna! De som är rykande heta och löper som gazeller. Vissa har tydligen gjort detta lopp barfota innan, ja lättare "skor" finns ju inte?!

Jag ska denna gången göra allt som jag inte gjorde i måndags, alltså... Värma upp utan stress.

Tvivel angående VårRusets längd kryper på. Jag tror verkligen inte det var 4.6km längre, min klocka visade på 3.9 och Mikaels bekants klocka visade 4.2. När jag mätte rundan på googlemaps så visade banan även där ca 4.2km. Så härmed antas jag ha sprungit 4km på 18:25 vilket jag fortfarande är nöjd med.

Så för ikväll de lättaste skor jag har ska sitta på, kläderna är redan fram plockade och ligger i en prydlig hög. Jag är nervös och pirrig, jag har aldrig sprungit på banan innan och måste medge att det känns som om jag är alldeles för långsam, dålig och kass på löpning för att få springa på en så fina bana :) Men det ska bli så roligt. Jag måste bara hitta mitt fokus. Detta är för mej, ingen prestationsångest, jag ska springa som jag tänkt. Jag ska orka hela vägen och jag kommer få en bra tid som visar ett formbesked.

Med formbeskedet ska jag sedan bygga vidare min träning. Efter Göteborgs Varvet så börjar träningen om och jag har allt tid i världen på att göra allt rätt som inte blivit så bra fram tills nu.

Tack för att ni lyssnar, läser och ger mej synpunkter. Jag blir så glad och varm. Alla vänner borde vara som ni!

Kram /E

Ovetandes hade jag en hejarklck igår som var på plats till start. Min älskling fotade starten, det är rykande hett:

Tyvärr så spelar det ingen roll hur mycket jag zoomar så hittar jag inte ett blont ruffs. Men tro mej mina armbågar var vassa.

kram

Iallafall så har fröknarna Emma Å varit i farten, vi är ungefär lika hetsiga båda två och insåg i startfållan att det var en egenskap som gjorde oss till just Emma Å.

Vi var lite sena och hann inte riktigt värma, alla heta tips var som bortblåsta. Hetsade upp lite puls för att sedan komma till start, där hade tydligen andra köat sedan i morse för det var FULLT i den grupp vi tänkte börja i.

Vi rent av kubbade fram och tillbaka utanför startens avspärrningar och hittade inte in, stressen kröp på. HETSIGT. Till slut gör jag den underligaste och överdrivna vink åt Emma, min arm svingades i en STOR sving samtidigt som jag får ur mej

- Vi måste fram, kontrade Emma med

Emma tog täten och kubbade fram mot "springa snabbt" gruppen. Hon liksom flög över staketet och helt plötsligt så var jag såå långt efter. Stressad som om jag skulle bli lämnad ensam, som om grinden var påväg igen. Klumpigt hävde jag mej över och "ding" slog i smalbenet.

I starten tillsammans med en växande bula på benet. Skönt! NOT... Tröttsamt, mycket.

Vi var nöjda, andades nu var det bara minuter kvar till startskottet, till vår förvåning fick vi syn på damerna precis framför oss, två medelålders damer storlek 150cm hög och typ samma bredd. Alltså 150x150. Inte ok.

En blink till Emma och vi var på någon halvsekund lite längre fram.

4.6km senare var det hela över. Första kilometern avverkade vi på 3;30min. Bra jobb! Jag uppfattade inte 1km skylten. Emma svor förvånat. (Tveksam om den verkligen var 1km). Gick i mål på 18:25 och känner mig nöjd.

Tråkigt att dom inte kan lägga till 400m så man kan få en tid på 5km.

Ta hand om dej!

Kram

Solvikingarnas KM? Hmm... Kanske de kanske. Formbeskeden lyser ju med negativ närvaro...

Jag fick en plats i en bil och skulle springa sista sträckan på 18km i terräng.

Det bar iväg, och givetvis så är det inte helt lätt att springa helt rätt på vildmarksleden så efter ett par vändingar och skenvägar så var vi snart i skatås igen. Vi stötte ihop med Happy MTB som typ var 30st MTB cyklister. Jag var tämligen avundsjuk på dom som satt på cykeln och hade fikapaus efter en lång uppförsbacke, för oss var det bara ren och skär löpning, hela vägen.

Härligt hur det känns i kroppen när det blir så långt, man hinner bli trött, komma tillbaka och få fart i benen, bli trött och få fart igen, allt går i vågor. Jag gillar att springa långt, jag gillar att springa i grupp. Jag älskar att träna med Sovikingarna.

Men törnen fick jag när vi kom till stugan, svept ett glas saft. Jag frågar efter den lilla blåa bilen där jag hade alla mina grejer. Någon tittade på mej.

Vad i helsike. Där stog jag i t-shirt och skjorts dyngsvett. Utan telefon, plånbok eller hemnycklar. Inget ombyte, ledsen och trött.

Men då uppenbarar sej underbara människor. Marcus får fram överdragskläder, tämligen för stora, men just då kändes det helt som min storlek. Lena fick fram en telefon och Eva i andra änden. Dagen var räddad. Hemskjutsad till dörren och mötte Mikael i trappuppgången som höll i min påse.

Världens längsta dusch och en smoothie senare så är jag lycklig. Jag har sprungit 4 mil på tre dagar, det har jag aldrig gjort förut. Det gör inget att de gick skit i Lerum, jag ska bli bättre, starkare och snabbare.

Vänta bara!

Kram /E

Här är båda Emma Å upställda, hur kul är inte bara de?! Att jag har en vän som heter Emma Å precis som jag. Hur vanligt är det liksom?!!

Om någon någonsin ser mej göra denna minen igen, säg till! Detta var nog mitt hånflin till mej själv, min sopa :) Så underlig pose och ansiktsutryck att Emma håller för ögonen. Peter kan inte vara så nöjd med modellen han fått just denna dag.

Kram /Emma Flinarsson

En placering nummer 50 av 187...

Men vad vackert det är i Lerum. Ett plus för dagen var ändå vädret, det bränner i ansiktet på mej just nu och jag tror jag gör en tidig kväll. Sov typ inget i de där vandrarhemmet som träningsläger hålls i. Skönt att få sova hemma innan jag ska tillbaka till Hindås i morgon. Då blir det långpass.

Me like!

Jag är nöjd med veckan träningsmässigt, men veckans höjdpunkt idag var den värsta löpturen på länge...

Måndag: Bodypump

Tisdag: Löpning, intervallträning totalt 23km

Onsdag: Välbehövlig vila

Torsdag: Spinning

Fredag: Kvällslöpning i Hindås ca 11.5km i skogen

Lördag: Jaja skit Lerumsloppet...

Jag tror på mycket och hård träning, men jag tror min kropp är en långsam jäkel när det kommer till att bli bättre. :)

Känns just nu som om jag inte kommer någonstans. Kroppen är segare än segast, återhämtning känns som ett skämt och jag blir så trött på kroppens tunga känsla att jag spyr. Efter påskaftons löpningen tillsammans med pappa, som för övrigt kändes bra, men var kanske inte den hårdaste rundan i år. Snittade pulsen på 86% och låg på ett gött 5:00min tempo. Förutom sista kilometerna då pappa släppte och det bar iväg i 4:30min tempo.

Jag avverkade 10km på 46 min, jag är nöjd. Väldigt nöjd, för jag tror mej kunnat gå lite hårdare, några sekunder/kilometer snabbare.

Påskdagen sprang jag den tyngsta milen i Skatås min kropp skådat. OJoj. Kämpa, trycka, flåsa och mosa hela vägen, hela tiden. Ändå kom jag i mål på 50:40 och då är det inte ens riktigt 10km. Faan vad trött jag blir.

Alltså har hela påskhelgen gått och jag har inte fått mig något långpass... Långpass är väl det som jag behöver nu! Kanske hinner jag till Skatås på torsdag, torsdagsträning. Kanske om jag hinner borde jag testa att springa dit och hem?! Då får jag garanterat ett långpass i benen.

Men frågan återstår... Hinner kroppjäveln återhämta sig för helgens träningsläger och Lerumsloppet på lördag!?

Nu har jag tröttnat på en trött kropp och dålig inställning! Nu kavlar jag upp armarna, nu är det dags för förändring. Låt mej fundera på vad faan jag gör fel bara!

Men jag måste bara berätta...

Ramlösflaskan som N sponsrat med fick skaka med i korgen på årets första cykeltur mot Skatås och tisdagskvällens intervaller. Efter en långdag med mycket plugg och ett nervöst men välgenomfört Booty/Core pass så var det en trött Emma som mötte upp M.

Stege väntade efter en långstund av löpskolning, vilket verkligen var både kul och nyttigt.

Idag blir det lunchklass på Hagabadet. Det blir super!

Jag kände direkt att detta var något som var värt att testa, visst har jag inte anmält mej till bara sten seriösa tävlingar, men jag tror ändå att adrenalinet kommer pumpa och jag kommer ta ut mej lite extra mot vanlig träning, för det är ändå det som är meningen.

Lerumsloppet 30 april (10km)
ev. Näsetloppet 7 maj (10.6km)

Vårruset 9 maj (5km)

GöteborgsVarvet 21 maj (21km)

Blodomloppet 30 maj (10km)

Go vår. I like!

/E

Så 9 maj. Då jädrans ska jag springa 5km tokfort :)

Wish me luck.

Schisar för att vi har TOK mycket sol. Hörde att det regnade i Göteborg?! Fniss.

Före och efter bilder är det bästa, riktigt bra resultat! Tyvärr var det helt omöjligt att få bort de svarta skavet från vinterns broddtid...

Jag bara måste gå på en förläsning för denna mannen, fast det klart jag måste vänta tills efter midsommar för han är upptagen med att springa genom Europa... Han och Susanne Johansson och en barnvagn ska springa hem från Monte Gordo i Portugal. Där jag var förra året på träningsläger.

Susanne är nog den positivaste och gladaste jag någonsin träffat och höll då en föreläsning om skratt, ja Rune kommer ha ett peppande sällskap :)

Lycka till Rune!!

Här länkas Runes första podcast. Rune Del 1

Vårat väntade långpass! Uppställning vid Solvikingstugan och 18km slingan låg framför. Då hade två av fyra redan löpt runt 8km slingan och var gött upvärmda, alltså inte jag. Jag sprang "bara" 18km sligan och kämpade på. Duktig puls och duktiga ben tog mig sakterligen tillbaka till stugan.

Mitt sista vårtecken var när jag trippade runt i skogen och pallade påskris, mitt är inte så här färgglatt och fint utan mest i naturfärg, måste nog poppa upp den med en påskblomma.

Kram /E

Så alla vänner tjoa till om ni har och åker längd så jag vet vilka som ska lära mig nästa säsong :)

Nu har jag även planerat in min morgondag i sthlm så jag hinner till Balance Running Club och testa löpbandspasset för att sedan slänga mig iväg till middagen senare, spännande att åka tunnelbana. Inte varje dag de :)

Var ute och småjoggade i eftermiddags mest för att röra på mig och känna hur trött kroppen verkligen blir efter Solvikingarnas intervallträning, HUA... Jag hade ingen energi, vilket kändes bra. Då vet man att det var maxat igår. Så en blygsam joggrunda som avslutades med näsan i väskan för att kontrollera att allt kommit med inför Sthlms trippen i morgon.

Men jag kan inte ge passet mer än 2 av 5 bananer, det var väl inte mer till pass än att få igång blodcirkulationen och hetsa på återhämtningen lite :)